Katter har det blivit många under åren. Det började med att min syrra tjatade till sig en kattunge. Mina föräldrar var stenhårda, inga katter! Men så en dag när jag kom hem från skolan så fanns hon där. Gullan hette hon men vi döpte om henne till Lotta. Lotta fick 5 kattungar efter att ha träffat sin stora kärlek Gubben på ön där vi hyrde sommarstugan. Gubben kom och hämtade henne varje kväll. Vi bjöd honom på mat - han var alltid hungrig och åt minst 2 portioner. Sen gick han och Lotta ut på kvällarna. Han fortsatte "dejta" henne i ett par år efter att hon fått ungar och blivit kastrerad. De var jättesöta tillsammans.

Lotta följde med mig när jag flyttade hemifrån. Men när hon blev 16 år tog hennes njurar slut. Jag var otröstlig och ville inte ha någon ny katt. Det tog några år och så ringde min kompis Anna och sa att det fanns en upphittad katt som behövde ett hem. Hon hade redan flera själv och kunde inte ta hand om den. Jag åkte och tittade och fastnade direkt. Misja flyttade hem till mig.

Ett kort tag senare ringde Anna igen och sa att de hittat en katt utanför stallet som inte fick komma in för stallkatterna. Kanske skulle Misja vilja ha en kompis? Visst ville han det! Misja och Victor blev oskiljaktliga kompisar.

Min kompis Marie skulle hjälpa en kollega att placera om en halvperserhona eftersom kollegans man blivit allergisk och de var tvugna att låta katten bo ensam i tvättstugan. Jag åkte hem till Marie för att titta på katten och tog hem henne. Misja och Victor blev INTE kompis med Maja! Maja flyttade själv in i badrummet och parkerade sig på tvättmaskinen. Där fick hon vara ifred även om badrumsdörren var öppen.

I ett stall dit Marie och jag flyttade Gladur fanns det massor av katter, ca 14 stycken om jag minns rätt. Marie och jag skickade katter till veterinären för kastrering och omplacerade nästan allihop på löpande band. När stallföreningen några år senare blev uppsagd från stallet hade vi fortfarande ett gäng katter som riskerade att bli hemlösa. Marie och jag delade upp katterna mellan oss och så flyttade Sigge, Sussi, Tommy och Stickan hem till mig.

Nu hade jag sju katter och höll på att bli föräldralös på kuppen. Mina föräldrar började bli oroliga för att jag skulle bli en sån där "katt-tant". De hade haft en sån som granne och där hängde det fåtöljer på tork på balkongen och katter vimlade runt i området vind för våg tills myndigheterna kom och tog hand om katter och tant och bostaden kunde saneras. Jag förstår deras oro, men så illa vad det ju inte hos mig. Jag lovade att jag hade nått mitt absoluta tak när det gällde antalet katter, och det hade jag gjort också.

Kattantalet minskade sedan under åren av olika anledningar. Stickan blev aldrig tam och när han fick upprepade urinstensanfall fick jag lov att ta bort honom. Victor lyckades smita ut från min innätade balkong och jag hittade honom aldrig. Misja blev 16 år när hans kropp inte orkade mer och han fick somna in. Tommy fick en tumör på hjärtat när han blev 15 och nu har jag bara tre katter kvar. De börjar också bli till åren, men än så länge är alla friska som tur är.