Gandur

Jag köpte Gandur tillsammans med min kompis Lina 1998. Han visade sig vara en mycket bestämd, självständig och envis herre. Det tog ett bra tag att få honom att göra som vi ville. Men han var aldrig på dåligt humör, bara väldigt ovillig att acceptera oss som flockledare. Men med mycket tålamod och träning så blev vi kompisar och han har fått vara med om mycket under sitt liv med oss.

Sommaren -99 var Lina och Gandur i Norrköping och tävlade i 08-laget i Nationella Ungdomscupen. Där tävlade de bl.a i show, vilket innebär att man ska vara utklädd och visa hästen för hand till musik. Temat för Lina och Gandur var Arkiv X. Gandur skulle vara utomjording och Lina agent. Det gick jättebra hemma på träningen även när vi klädde på honom hans kostym.

Tyvärr gick det inte lika bra på uppvisningen, precis när klassen skulle börja började det hagla. Det var nog den värsta hagelstorm jag någonsin upplevt. Hagelkorn, stora som bara den, smattrade mot hans redan prassliga täcke. Gandur fick panik, ställde sig på bakbenen och höll på att ramla baklänges ner i ett dike. Lina kämpade i hagel och ösregn för att få honom lugn och till slut fick hon med sig honom tillbaka till transporten.

Vi fick ta av täcket, som nu var som en blöt trasa. Lina hängde hatt och kavaj på tork och hoppades att klassen skulle bli inställd. Men icke! All koncentration var som bortblåst, både hos Gandur och Lina och det blev en mycket halvhjärtad uppvisning med bara delar av kostymeringen.

Gandur och Lina hopptränar på Sunnerdal. Foto: Lena Netterlöv

Gandur visade sig vara en hopphäst! Trots att han är islänning så älskar han att hoppa. Lina, som inte är lika höjdrädd som jag, har hoppat mycket med honom. I början förstod han inte alls vad det var frågan om. När han fick vara med på löshoppning tvärnitade han vid hindren, eller så sprang han rakt igenom till närmaste grästuva. Belöningshinken med havre struntade han fullkomligt i.

Till slut förstod han i alla fall vad det var frågan om och sen gick det hur bra som helst. Som högst har han hoppat 110 cm med Lina på ryggen. Inte illa för en liten islänning!

Lina och Gandur blev uttagna till att vara med på Globen ett år i en hoppkadrilj. Han var så fin i vita benlindor. Knoppar i manen hade de andra hästarna. Vi försökte på Gandur också, men det blev mera tennisbollar än små knoppar så det fick vara. Han hade lite jobbigt med att galoppera långsamt mellan hindren, så ibland töltade han istället. Men hoppade gjorde han, han var jätteduktig!

Craig berättar vad vi ska göra - Gandur tittar bort och lyssnar inte! Foto:Marie Schröder

När jag fyllde 40 fick jag en helgkurs för Craig Stevens i present. Jättekul. Gandur skötte sig exemplariskt och lydde minsta vink, vilket jag inte var van vid då. Det var en mycket givande helg och jag har försökt rida på det här sättet sen dess.

I början var det väldigt svårt att ha kontroll när vi var ute med andra hästar. Gandur är hög i rang och gillar att vara först. Och försöker någon rida om eller går före ska han om till varje pris. Då är det jobbigt att bibehålla kontrollen. Numera går det bättre, även om han fortfarande vill vara först och tycker det är jobbigt när han inte får det.

Gandur och jag efter lektionen på Johannesberg. Dags att ta en liten tur och omsätta de nya kunskaperna i praktiken. Foto: Marie Schröder

Nu äger jag Gandur själv sen några år tillbaka och vi ägnar oss mest åt skogsridning. Han har tävlat en hel del under åren, dels med Lina, dels med en av mina medryttare, Kajsa. Han har placerat sig bra och med Kajsa kvalade han in till ungdoms-SM. Han har hunnit bli lite grå runt tinningarna, han fyller 19 år i år (2010) så han förtjänar att ta det lite lugnare tycker jag.